Vinden blåser vart den vill - vi blåste vidare


fredag 9 mars 2012

Primulor


Självsådda primulor under löven i trädgården, så enkla men så oerhört vackra där de står. Att jag aldrig vänjer mig vid naturens skönhet och vid att livet återvänder år efter år. Det är lika fascinerande och överraskande varje gång.


Även det enkla är vackert. En primula kan inte bedömas efter samma måttstock som exlusiva orkidéer, och så är det förstås med oss med, fast man måste påminna sig om det ibland. Vi är så vackra som vi är, och vi behöver inte bedöma oss själva utifrån andra. Det blir bara jobbigt. Det som gör oss till oss är alldeles tillräckligt. Och alldeles underbart!

2 kommentarer:

  1. Fantastiskt fina bilder och så dina ord på det. Ja, jag mår så bra av att hälsa på här hos dig!

    SvaraRadera