Så gick ännu en söndag i hemmets lugna vrå. Ingen kyrka, inga vänner, ingen promenad i vårsolen, knappt någon make (som vanligt, han jobbar de flesta helger och har ett helt horrendous schema med svenska mått mätt). Men tre fina, "lagom" sjuka barn, mycket lugn och ro, några samtal med Sverige och en vacker kvällshimmel. Jag tänker på en gammal psalm som följer mig ikväll:
Så går en dag ifrån vår tid och kommer icke mer
och än en natt med Herrens frid till jorden sänkes ner.
Dagarna rullar förbi och tiden skyndar framåt med snabba steg. Men friden finns där genom allt. Och med mörkret kommer också vilan - ljuvliga vila. God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar