Vinden blåser vart den vill - vi blåste vidare


fredag 4 maj 2012

Världens raraste...

... och roligaste andungar såg vi häromdagen. Små virrpannor som gick vilse i gräset och tappade bort morsan flera gånger den korta stund vi stod och såg på. Så fort de inte såg mamman började de pipa - det ynkligaste lilla pip jag har hört på länge - och söka, söka, söka tills de hittade varann igen.

Alla skulle behöva en andmamma i sitt liv, tänker jag. Även när man är 40 och nästan gammal. Det är så skönt med relationer som tillåter att man är inte kan allt och vet allt hela tiden, där man får vara lite virrpanna och behöva lite stöd och vägledning ibland.

Så mamma, om du läser det här: Du är den bästa ankmamman i hela världen. Och om vi får leva så länge, så kommer din virriga dotter ringa dig från åldersdomshemmet, och pipa och undra hur man gör med livet, egentligen.

5 kommentarer:

  1. Men en så gullig liten unge! Så fint du skriver om att alla kan behöva en andmamma ibland. Väldigt fina bilder från Holland också.
    Trevllig helg!
    Maria

    SvaraRadera
  2. Så fint! Det låter underbart att ha en sådan fin relation till sin mamma. Jag tror på det goda och hoppas att jag en dag kommer att känna sådan tacksamhet och närhet med min mamma.
    Hoppas innerligt att våra döttrar kommer att känna den närheten till mig. Å som jag hoppas och försöker allt jag kan att lägga grunden till det nu.
    Önskar dig och dina en riktigt fin vecka.

    SvaraRadera
  3. Hej igen!
    Jag har en award till dig.
    Kram Maria

    SvaraRadera
  4. Hittade hit via Maria med bloggen Edith och jag. Vilken fint inlägg <3 Sötaste lilla gullefjunet!

    SvaraRadera
  5. Men så rart. Oj så lycklig jag skulle ha varit om jag fick uppleva detta fina ögonblick.

    Fler ankmammor till folket :-)

    SvaraRadera