Vinden blåser vart den vill - vi blåste vidare


fredag 22 juni 2012

Hemlängtan

Jag var inte beredd. Hade inte ens ägnat midsommar en tanke, förutom möjligen sett fram emot att sommarprogrammen på P1 börjar snart. Inte har jag saknat den svenska sillen heller sedan vi flyttade hit. Men nu. Å vad jag längtar tillbaka. Inte till midsommarfirandet i första hand, men till Sverige - dofterna, maten, ljuset, barrskogen, vattnet. Och känslan av att vara hemma. Förra sommaren när vi åkte hem var det som att få sätta på sig sina sköna gamla skor igen efter en dag i slalombacken. Hem ljuva hem, liksom.

En norsk vän skrev på facebook idag att midsommar är som en svensk version av 17 maj. Och jag tror det stämmer. All vår längtan, alla drömmar om sommaren och om att få stanna upp och njuta av livet möts just där. Ingen vill vara ensam då - det är ju en tid för gemenskap, god mat och glädje, och svenskhet!

Nästa år blir det kanske midsommarfirande i Hyde Park med de andra hemlängtande svenskarna. Det får nog bli så. För så här kan vi ju inte ha det!

3 kommentarer:

  1. Förstår att hemlängtan blev extra stark en sådan dag som midsommarafton. Sådana dagar är ju så starkt förknippade med traditioner. Hur länge är det ni har bott i England?
    Hoppas att ni hade en fin dag trots längtan till Sverige.
    Kram Maria

    SvaraRadera
  2. Såklart skall du fira midsommar som sig bör. Något visst med midsommarfirandet helt klart. Kanske har din norska vän rätt. Kanske är detvårat 17 maj :-)

    Ha det bäst!

    SvaraRadera
  3. Jag hoppas att det är för att allt är så himla bra, sommaren är så skön och ni har massor med trevligheter för er, som du inte bloggar just nu :)
    *vinkar från Sveriges västkust ut över vattnet*

    SvaraRadera