Vinden blåser vart den vill - vi blåste vidare


torsdag 21 juni 2012

Långt ifrån och ändå nära

 


Nu är det två långa månader sedan jag och min goda vän åkte till Amsterdam för att prata, fira, promenera - och prata lite till. Och på två månader har vi knappt setts eller hörts. Vi bor i olika länder nu för tiden och lever olika liv. Ändå vet jag att vi bara är ett skypesamtal eller några facebookrader bort, och att vi när vi ses kommer samtalet att ta vid ungefär där det slutade förra gången.

Vissa människor är verkligen gåvor rakt in i ens liv. De ger så mycket glädje och samhörighet - den där ljuvliga känslan av att höra ihop på något förunderligt sätt. Att få uppleva att någon förstår en och bryr sig om en gör en rik på riktigt, till och med när de säger vad de verkligen tycker om det man tänker och gör. Och att ha någon att bolla sina tankar med, eller vara ledsen tillsammans med - fast glad går förstås också bra - att ha någon att dela livet med och be tillsammans med - det är nog något av det finaste man kan få.

4 kommentarer:

  1. Skönt med vänner som är vänner oavsett avstånd i tid och rum. En gåva, ett under!
    Önskar dig en fin midsommar :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å, jag önskar dig detsamma! Jag hade glömt att det är midsommar i helgen, tack för påminnelsen :-)

      Radera
  2. Ja, det är det verkligen. Att kunna vara ledsen om man behöver och just därför kunna vara så glad. Det är så härligt! Glad midsommar min fina bloggvän!

    SvaraRadera