Vinden blåser vart den vill - vi blåste vidare


fredag 10 augusti 2012

Om barn och blommor


När vi var på Nymans häromdagen gick vi igenom deras rosenträdgård, och där stod rad på rad av olika rosenbuskar, så där engelskt som jag knappt trodde var möjligt. Det var bara det att de allra flesta rosorna redan var utblommade, och vi hade missat dem när de stod i sin fulla prakt. Det är ju ganska lätt att göra det när man tänker efter, man behöver ju bara skjuta upp utflykten lite till.

Men jag tänker på livet jag, som vanligt. Jag vill ta vara på de människor som jag älskar nu, medan jag kan. Våra barn är ganska stora nu, den äldsta har bara sju år kvar till körkort och vuxenliv. Det betyder att mer än hälften av hennes barndom redan har gått.

Snart är barnen vuxna och slutligtigt sina egna. Jag vill inte komma för sent.

2 kommentarer:

  1. Dina tankar snuddar vid mina. Det är inte alltid så lätt bara att få vara nära sina stora barn så som man vill. Man får helt enkelt inse att det blir på ett annat sätt med stora barn än med små.
    Kram Maria

    SvaraRadera