Vinden blåser vart den vill - vi blåste vidare


onsdag 10 oktober 2012

Som en klocka


Tänk vad spännande det är att vara kvinna ändå. Ingen dag är den andra lik, förrän nästa månad när man är på samma känslomässiga ställe igen. Åtminstone jag fungerar helt efter den där månadslånga klockan, och nu när jag är gammal nog att förstå vad det är som händer tycker jag faktiskt att det är ganska kul. (Nu undrar kanske någon om jag råkar ha en bra dag just idag, och ja, det har jag. Ni skulle ha frågat för några dagar sedan, då skulle jag aldrig ha skrivit det här inlägget).

Men tänk om vi inte hade de här hormonsvängningarna. Topparna skulle försvinna med dalarna, det är jag övertygad om, och i takt med att livet jämnade ut sig blev det nog också mera grått är jag rädd.

Jag skulle vilja säga att det finns någon slags ingrodd social snorkighet kring kvinnors hormonella liv. Det är inte riktigt fint med den sidan av att vara kvinna eftersom den är besvärlig, tar plats, och måste uppfattas som mycket nyckfull i en manlig värld. Men om man tänker efter, var skulle mänskligheten vara utan kvinnors menscykel? Vi skulle ha dött ut med Adam och Eva eller neanderthalarna, vilket man nu tror på. Och männen i våra liv skulle få det oerhört förutsägbart. Dötrist!

2 kommentarer:

  1. Bra skrivet! :) Vad vore världen utan halva populationen? Utdöende!

    SvaraRadera
  2. I agree. Dötrist skulle det vara :)
    Tack för fin kommentar om min blogg. Gillar din blogg också.

    SvaraRadera