Resfeber

Har haft resfeber i några dagar. Ingen sådan där pirrande känsla i magropen, mer en febrig, febril aktivitet för att få ihop allt inför avfärd på vår efterlängtade semester. Intyg från apotek, alla mediciner packade, proviant så att vi ska klara semesterlivet med alla överkänsligheter. Och så vidare.


Ibland blir hjärnan överhettad och jag måste gå och vila. Emellanåt känns det ganska frustrerande att inte kunna styra över när orken tar slut, för just nu passar det bara inte. "Nähä, passar det inte så går jag" är det som att orken säger, och så släpper den in missmodet på vägen ut.

Då är det bra att ha en man som tröstar och säger: "Men du orkar mer nu än för bara några veckor sedan. Jag tycker det går bra." Och att ha en säng som alltid säger välkommen. Och erfarenhet som viskar att det kommer ta tid att bli klar med allt den här gången, nästan en vecka faktiskt.

Så nu ligger jag här och vilar. Men imorgon går taxin. Och tåget. Och flyget. Och taxin. Och sedan är vi i ett annat universum, för första gången på tre långa år. Uckfield, England, you won't know what's hitting you, för här kommer funkisfamiljen.